Författare: John Green
Serie: -
Sidor: 305
År: 2008
Who is the real Margo?
Quentin Jacobsen has spent a lifetime loving the magnificently adventurous Margo Roth Spiegelman from afar. So when she cracks open a window and climbs into his life - dressed like a ninja and summoning him for an ingenious campaign for revenge - he follows. After their all-nighter ends, and a new day breaks, Q arrives at school to discover that Margo, always an enigma, has now become a mystery. But Q soon learns that there are clues - and they're for him. Urged down a disconnected path, the closer he gets, the less Q sees the girl he thought he knew ...
Paper Towns. En bok som jag tyckte om, men inte någon wow-bok. Tyvärr hade jag förväntat mig mer av John Green.
Jag älskar handlingen för den här boken. Hela konceptet med så kallade paper towns är himla intressanta, och jag tyckte om att det kändes som att John Green har använt sig av idén på ett smart sätt, genom att både berätta om det och knyta ihop det med historien.
Jag skrattade flera gånger när jag läste boken, för återigen bevisar författaren hur vrickad handling han klarar av att ha - det blir så galet kul ibland, utan att bli fånigt liksom. Jag älskade Margo och Q's hämndkampanj, och jag älskade andra halvan i boken med bilresan. Så kul, en massa grejer som hände där, älskade scenen när de skulle vara på bensinmacken i sex minuter. Nu vet inte ni som inte har läst boken alls vad jag menar, men det är en väldigt kul sträcka i boken som ... ja, är rätt så galen i alla fall. Jag tycker om den smått galna väg John Greens berättelser tar (mest denna och An Abundance of Katherines, även om jag tyckte att AAoK hade en tråkigare handling).
Tyvärr var det en faktor som blev bakslaget för den här boken - precis samma faktor som blev det för Greens andra bok An Abundance of Katherines - nämligen karaktärerna. Jag tycker inte om karaktärerna i den här boken alls. Förutom smågrejer som detaljer med Q's kompisar, men som helhet nej. Jag tyckte att Q var en väldigt tråkig huvudperson, och nu såhär två veckor efter att jag har läst ut boken kommer jag knappt ihåg honom. Det är inte ett bra tecken. Margo Roth Spiegelman är en central person i den här boken, ett mysterium, och därför hade jag sett fram emot ett stort wow-moment, ett ställe där det visades vilken djup karaktär hon var. Jag upplevde inte det som så stort jag hade velat haft det, och i slutändan blev även Margo ganska ointressant.
Styrkan i Paper Towns ligger i handlingen, men den föll för mig ganska lågt på karaktärerna. Språket är fint, som alltid. Jag rekommenderar att läsa den här boken, för den är speciell och väldigt rolig.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar